Blog Image

Dogsandphoto

Om bloggen

Bloggen handlar om mina 6 brudar och vad vi hittar på dagarna. Ibland är det full fräs och ibland är det lugnare :-) Här kan alla uppfödare och övriga intressenter följa vovvarnas och våra andras liv för att se vad vi hittar på :-)

Upprepning

Företaget Posted on Thu, May 10, 2018 22:48:16

Påminner mig själv om att jag kommer börja om på nytt med en ny blogg och gärna ny hemsida så att jag får en ny fin start. Tycker om att börja om. Att lämna det som inte varit bra bakom sig. Jag blir lite (mycket) ledsen när jag försöker kämpa och göra rätt för mig, men det duger ändå inte för jag kan inte överleva ändå.. Tänker alltså på företaget som jag just nu insett att jag inte kan starta upp igen. Inte som läget ser ut just nu iallafall. Har varit jätteledsen för det för jag kämpar ju och försöker vara nyttig och vara aktiv, men tyvärr kan man inte vara sjuk och ha företag. Man måste kunna jobba heltid och gärna mer därtill för nästan allt försvinner i skatter, avgifter och moms 🙁 Blev helt förtvivlad när jag fick deklarationskopiorna från min revisor för trots att jag har skött alla inbetalningar med skatt och moms korrekt och även gjort stora extra-inbetalningar så räcker det ändå inte till?? Först så stod det att jag skulle få tillbaka 26 000 kr, men när revisorn var klar så hade jag kvarskatt på närmare 10 000?? Fattar verkligen inte hur det kan vända så 🙁 Och med min problematik så blir jag inte ledsen, jag blir helt förstörd… Jag ser verkligen inget hopp om att kunna överleva på något sätt alls 🙁 Jag får ju ingen hjälp alls utan måste leva helt och hållet på företaget. Och jag fixar inte det för jag kan inte gå ut själv med så många hundar som krävs och jag litar ju inte på andra så att ta in hjälp fixar jag inte för jag skulle aldrig förlåta mig om något hände någon annans hund. Eller någon av mina egna om jag inte varit där heller. Läste en hemsk hemsk (sann?) berättelse om en dogwalker som gått med ett gäng olika individer där en av dem flugit på och dödat en av de andra 🙁 🙁 Alltså vad tusan?? Och därefter så tar människan och lägger in den blodiga döda hunden i ägarens hem??? Men, snälla människa, hur står det till med hjärncellerna??? Så gör man väl inte?? Vilken chock ägaren (som vissserligen blev underrättad om läget) fick när han kom hem och såg sin pälskling död och trasig! 🙁 🙁 Sjukt!! INGET får hända de hundar jag har hand om och därför kan jag inte ta hur många som helst. Och sen är det bökigt med att fixa en godkänd bil för transport om jag nu skulle ha flera som jag samlade ihop och åkte iväg med. Och jag kan inte ta emot hemma för då måste man också ha tillstånd och dessutom har jag ju redan 5 egna här. Hade jag fått hjälp med bostadsbidrag eller så tex så hade det kanske kunnat gå runt! Men, nej, då måste jag antingen ha ett barn under 18 år boendes hos mig (Tess bor hos sin pappa iom att jag inte är stabil nog att vara mamma), eller så måste jag vara pensionär på något sätt (förtid- eller ålder), eller så måste jag vara nyinkommen från utlandet eller vad det heter. Sjukt att jag inte kan få hjälp, jag som ändå jobbat massor hittills! Och så gäller inte vissa saker bara för att jag har eget företag, jag hade tex fått typ dubbel ersättning om jag varit sjukskriven från ett jobb, nu får jag max 3 000 i månaden om jag är sjukskriven pga att jag hade ett företag?? Så himla orättvist 🙁
Så jag mår verkligen jättedåligt och har ångest och ätstörningar och mina sociala problem ökar ju med stressen osv 🙁 Håller på med utredning via psyk så jag hoppas hoppas att det kommer lösa sig på något sätt snart.. Hur orkar man kämpa kämpa kämpa ?? Man försöker göra så gott man kan efter sin förmåga, men det duger ändå aldrig 🙁 Inte undra på att man försöker leta efter vägar ut från detta liv…
Läser intressanta bloggar (eller ja, en blogg) och följer livet där med massa urjobbiga samtal om sånt som man upplevt innan och i vissa lägen har det blivit övervakade måltider och gruppsamtal osv 🙁 Det funkar INTE med mig! Jag måste få leva mitt liv ifred med minimal människokontakt och jag har inte alls lust att riva upp det som har hänt tidigare för det gör jäkligt ont och jag känner att det blir mer till skada än till godo. Att jag skulle bo någonstans där jag tvingas till måltider som någon övervakar mig i ger mig smått panik blotta tanken! Jag måste få äta på mitt sätt, när jag vill, hur mycket/lite jag vill för att hålla ångest och kräkningar borta. Att om och om igen tvingas ha samtal om det jag tycker är jobbigt vill jag också slippa. Jag kommer aldrig bli bättre på det sättet känner jag. Det jag behöver är lugn och ro, trygghet, att få leva med minimalt med konflikter, att få känna mig nyttig och duktig och göra sånt jag ändå trivs med och kan hantera hyfsat (hundarna). Jag vill slippa bli pressad, pushad, tvingad, hånad, mobbad osv. Jag KAN gå framåt, men jag måste få gå i min egna takt.. Då blir det mer gjort än om tidigare nämnt sker.
Intressant att läsa andras bloggar och känna att jag måste kämpa för att INTE hamna i en sån situation. Jag är inte tillräckligt insnärjd än och det är jag tacksam för och jag ska göra allt för att hålla mig undan vården mer än nödvändigt.

Nu ska vi se om jag kan lyckas göra en ny blogg med nytt namn och ny hemsida med nytt namn. Denna heter ju Dogsandphoto, men det verkade inte vara något bra företagsnamn och trots att jag inte kommer starta upp än på bra länge, eller ens någonsin , så tänkte jag försöka namnge nya hemsidan för Bellas hunderi och bloggen för Bellas.blogg.se 🙂 Det är säkert redan taget, men vi får se!



05

Företaget Posted on Sun, November 05, 2017 03:10:58

När jag hänger på fb så ser jag ibland saker som gör att jag känner mig ännu mer tveksam till att faktiskt fortsätta som dogwalker. Har det blivit någon himla trend med att man måste gå med vovvarna strikt vid sin sida eller bakom sig och dessutom inte använda deras egna halsband och koppel utan sätta på alla retriever-koppel som dras åt hårt uppe vid öronen? Sen ska alla sitta fast i hakar i ett bälte runt din midja och bara gå lugnt och titta rakt fram typ… Och för att inte tala om alla dessa pinnar/stavar som hundarna ska styras med?? För mig känns det otroligt fel! JAG vill inte ha det så och jag hade aldrig anlitat någon som gör så. Hade jag varit i behov av hundrastare till mina så hade jag förväntat mig att betala för att personen tar ut vovvarna på en promenad som faktiskt är DERAS och med deras halsband eller selar på och inget retrieverkoppel uppe vid öronen eller virat runt nosen! De är ute på deras prommis och ska alltså få chansen att få lukta, undersöka, kissa, bajsa, speja, spana osv. Inte gå tajt intill någon människa och inte få möjligheten till nyss nämnda. Och sen inte släppas ihop i massa olika grupper i rastgårdar där gudarna vet vad som kan hända! Och inte släppas lösa överhuvudtaget för som tanten gör här där jag bor så är det en stor risk att det vips dyker upp någon annan hund där ägaren inte är beredd och iom att den där vovven kutar runt ganska vitt, brett och fort så kan den lätt bli påhoppad pga just det och ev överraskningsmoment och det bara för att dagmatten tycker hon är så himla stolt över att hennes hund kan springa lös? Nej, aldrig..
Jag vill ha kontroll över mina dw-hundar och se till att vi får en säker, avkopplande prommis så att inget händer dem. Det får inte komma fram okända till dem, de får inte gå lösa och ev springa bort, de ska få utnyttja tiden vi är ute till att sniffa, markera, göra ifrån sig, sträcka på benen lite och få en liten paus i vilandet hemma i väntan på matte och/eller husse <3 Jag vill inte ha för stora grupper utan tar jag flera hundar samtidigt så måste de gå ihop på riktigt. Inte att jag ska behöva oroa mig för att de kan få spelet och börja tjafsa. Detta gör ju att jag inte heller kan ta in för många hundar. Och tidsaspekten gör också samma sak. Är det lunchrastning så vill ju ägarna att hundarna ska komma ut runt just lunch. Och att bara gå en snabb kiss- och bajssväng funkar ju om ägarna promt vill just det, men rent allmänt så vill jag ändå ha lite mera tid på mig så att hunden får en chans att göra ifrån sig på riktigt och hinna bli lite trött i huvudet av “tidningsläsandet” iallafall 🙂 Fördelen jag har just nu är ju att de första hundarna kan jag ju ta ut nästan när jag vill, men det brukar bli ca 30-40 min ändå om det inte är riktigt skönt så att vi kan ta en ännu längre sväng. Lika så med det sista gänget, om jag inte har någon speciell “sluttid” att passa. Men, om det behövs ett 3dje pass i mitten så blir det ju lite snålt om tid tyvärr.. Det gör ju också att jag inte kan ta hundar från vilket område som helst utan de måste helst vara från där jag har hundar nu. Det tar dels bort allt för lång tid från själva “lunchtiden” och vovvarnas promenadtid och sen vill jag inte transportera andras hundar i min bil, förutom de som jag verkligen vet funkar ihop med mina eller är så små så att de lagligt får plats i någon av mina burar (de ska kunna stå upp i buren).
Sen vill jag inte heller ta mig ann allt för “besvärliga” hundar, på så sätt att de kan utgöra en fara för andra eller för sig själv. Stora, starka hundar som tex gör utfall mot andra funkar inte.
Så de som ev skulle kunna passa in i mitt gäng minimeras ju rejält. De måste bo så att det är rimligt att jag kan ta dem, de måste ha både storlek och psyke som funkar med mig/oss och så måste de ju även vara beredda på att betala den minimisumma jag kommit fram till för att få det att gå ihop. Men, ändå så gör det ju inte det..
Denna höst har varit för bedrövlig.. En familj blev ju föräldralediga, en annan flyttade till annan ort, en liten tjejja dog ju tyvärr i cancer (som jag skrev om i ett tidigare inlägg), en familj fick en vuxen arbetslös och ytterligare en familj kommer flytta till annan ort efter nyår. Det gör ju att 4 redan har lämnat oss (var av 2 familjer med 2 hundar) och en 5te är på väg.. Och med min diagnos (och säkert flera utöver det) så är det så otroligt tungt med förändringar och den sociala problematiken gör ju att det är supersvårt att “ragga” nya kunder.. 1 ny har ju börjat nu och det är jättekul, men som jag ser det så kommer jag ändå inte kunna ta mig runt efter nyår.. OM jag inte hittar något sånt där superbraigt jobb som man kan göra hemifrån! Då känns det som om problemen skulle lösa sig och det skulle vara riktigt skönt att “bara” ha de som jag har nu och veta att de fick rejält med fokus på sig utan att jag ska ha i tankarna att vi måste vidare till någon mer som väntar osv. Så jag vill/kan inte ta in hur många som helst, det går bara inte. Varken fysiskt eller psykiskt. JAG mår inte bra om jag måste stressa runt som en tetting och kuta ut en snabbis med varje individ och snabbt kasta in den för att rusa vidare till nästa. Det tror jag ingen mår bra av. Jag fixar inte att göra “allt” för pengar liksom. Kan inte ta in “vem som helst”, “vart som helst” heller bara för att få in pengar.. Det här företaget startades för att jag skulle få en chans att må bättre. Nu är det många gånger som jag mår sämre istället.. Just för att jag inte får ihop ekonomin.. Men, just när jag är ute med vovvarna så är det så skönt för då släpper jag de orostankarna för stunden och bara njuter av våran prommis <3 Så jag behöver ju dem också!
Vi får se hur det blir framöver.



1

Företaget Posted on Tue, December 01, 2015 23:22:30

Jahapp, 1 december idag då 🙂
Här är en bild från idag:
Ganska grönt och inte lägre temp än runt 2 grader iallafall och solen lyser 🙂
Idag gjorde jag något läskigt.. Möte med den person som nu blir min revisor och vi skrev in ansökan om FA-skattsedel till skatteverket så nu är det på gång! Från 1/1 ska jag alltså börja som egenföretagare. Både läskigt och spännande på samma gång. Han som ska bli min revisor är verkligen jättesnäll och så klart hundälskare och speciellt av sin egna 😀 Ett steg till avklarat på vägen 🙂 Och när jag fått svar från skatteverket så ska jag kontakta banken och skaffa företagskonto där och sen är det bara att köra 🙂
Så får vi se om jag klarar av det. Känner att jag vill testa iallafall. Samtidigt så har jag ju så himla mycket värk i lederna och är helt slut när jag kommer hem om dagarna.. Så jag har ingen aning om jag har så mycket styrka som krävs för att klara av ett eget företag på heltid.. Halvtid inga problem, men heltid.. Klarar ju inte ens ett vanligt jobb på heltid och då kräver ju ett eget företag ännu mera jobb än ett “vanligt” jobb för att få ihop allt ekonomiskt. Men, som sagt; jag vill testa så får vi se hur det blir.
Supertomt på intressanta tävlingar är det också. Jag som så gärna vill hitta en klass 3-tävling till Mimmi för att det känns som om hon är så bra att jobba ihop med just nu. Om typ 2 månader så kommer ju skendräktigheten och då kan det bli jobbigt att tävla med henne , om hon inte känner sig okej utan har tankarna på annat håll. Och hela december och januari går bort för att det inte finns några tävlingar. Den första jag hittar är en i Katrineholm och den är i februari. Och det är 2 månader från nu. Alltså kan det bli tokigt. Vill ju inte att hon ska tävla om hon inte känner sig okej. Och sen känns det som om att det är dags när som helst för de andra att löpa så då går ju jan-feb-mars bort till det säkert. Och sen börjar vi utomhus igen och jag är skeptisk till utomhustävlingar med dem. Molly kan iofs gå bra, men settrarna blir störda av allt runt om och det är svårt att konkurrera med det och Mimmi har ju som sagt jättesvårt att se rutan bland allt gräs som brukar vara. Inga problem om man är lite högre på benen, men Mimmi är ju kortbent som en tax.. nästan iallafall.. Så jag vet inte.. Känner bara bläää just nu över lydnadstävlingarna. Vet att vi bara har ett år på oss och sen är det ju kört om de nya reglerna införs, vilket jag är väldigt säker på iom att det redan är bestämt att startklassen ska börja och att de internationella tävlingarna börjar döma efter de nya reglerna redan detta år. Så då kommer minst 4 år gå bort. Och kanske blir lydnaden aldrig “bra” igen. Ja, jag vet inte.. kanske är för trött för att vara glad just nu.. Känns bara depp. kanske ska skita i det här med tävlingar överhuvudtaget.. Vi har ju redan presterat jättebra ändå alla tjejerna <3 Kanske ska nöja mig så..



20

Företaget Posted on Thu, August 20, 2015 22:49:07

Idag var jag på studiebesök på Maxi. Har blandade känslor ang det för det var sagt att det bara skulle vara just ett studiebesök och inte att jag skulle börja jobba med en gång. Nu blev det typ bestämt att jag ska börja jobba den 1 september och jag känner både och om det. Det är ju iofs inget jobb på “riktigt” utan mer praktik. Jag gillar verkligen Maxi och det vore jättekul att jobba där, men jag är rädd för att falla tillbaka i den ångest och panikkänslor som jag fått periodvis innan.. Och sen var ju min tanke att jag skulle starta eget och det vill jag ju fortfarande. Jag vill ha mitt egna företag och sen ett extrajobb vid sidan om för att få ihop till räkningarna då företaget troligtvis inte lär bli bärande på heltid. Men, nu får vi se hur det blir. Vill gå den där starta-eget-utbildningen för att få “kött-på-benen” Vet inte om jag känner mig så här ledsen bara för att jag är trött eller nått.. Men, det känns som om jag sviker de som jag träffade idag för de fick inte alls uppfattningen av att jag tyckte det var jobbigt med folk eller var inåtvänd eller så och det är ju just där det känns som om jag “luras” ibland.. Folk får ofta en bra första uppfattning om mig och först senare kommer det fram vem jag egentligen är.. Och jag kan inte på förhand säga när jag får sån där panik typ utan det bara kommer.. Och när det väl blivit trassel så vill jag inte ha med den personen att göra igen typ.. Jag kan inte släppa utan det som har hänt sitter kvar som en jobbig klump i magen och jag får bara lättare till gråt. Och då blir jag samtidigt så himla arg på mig själv för att jag är som jag är och så börjar cirkusen igen.. Vissa personer kan jag verkligen inte umgås eller vara nära mera just nu för jag kan inte hantera det och jag skäms ju ögonen ur mig om jag ska sabba hela ica Maxi också.. för så vet jag att det kommer bli om jag råkar förstöra något där.. Då kommer jag aldrig mer kunna gå dit och jag gillar verkligen den affären.. Och det vore ju guld att jobba där! Nära och bra hem. Men, jag vill så gärna kombinera det med mitt egna företag.. Men, jag kan inte säga det när jag har folk framför sig så där för de ser så förväntansfulla ut och så klart hoppas de på någon som kan hjälpa dem i affären osv och han sa att det skulle kunna gå att jobba dygnet runt om man hade kunnat det för jobb finns det massor av och så kommer jag och kan bara jobba deltid… Då känner jag mig som värsta svikaren..
När jag jobbade på Hjärtat så sa jag ju ja till allt jobb som fanns typ och det fanns ingen gräns för hur mycket man kunde jobba egentligen.. Och då blev det ju kaos igen.. Så jag borde tänka efter före, men jag kan inte det när det sitter någon framför mig och ser hoppfull ut liksom.. Han var verkligen jättesnäll och det finns massa förmåner/fördelar med jobbet så det är verkligen ett guldställe och han sa tom att han var väl medveten om att alla “skador” inte syns utanpå.. Det kändes bra. Men , ja .. det känns på så många sätt just nu.. Både glädje och rädsla… Ska ha möte med AF imorgon.. Har även beställt tid för att äntligen gå igenom ryggen och se vad det är som aldrig ger sig. Ska få remiss till sjukhuset så att de kanske kan röntga för att se om någon disk är trasig eller så.. Ska bli intressant att se hur det ser ut där inne och kanske, kanske slippa ha ont mer.. Och så väntar jag ju på mer kontakt för ev diagnos från psyk-stället. Om de liksom bara gör det här så “blir de ju av med mig” sen- För de där hemska, hemska pillrena jag åt kommer jag inte äta igen. Sjukt vilka biverkningar jag fick efteråt.. Trodde hjärtat skulle explodera.. Vill inte äta något som jag måste äta för annars får kroppen panik. Vill inte bli ett piller-monster. Piller vill jag äta när något är tokigt. För tillfället. Inte hela tiden. Vill inte att kroppen ska vänja sig vid någonting. Vill inte bli beroende.
Och just nu orkar jag inte med FB.. Allt blir bara fel där.. Vad jag än gör känns det som..
Så just nu är allt inget bra.. Kanske blir bättre imorgon.