Vad gör livet värt att leva? Vad ser folk fram emot att vakna till varje morgon? För mig så känns livet färdiglevt. Jag har vaknat varje dag i mer än 40 år.. helt galet längd. Har inget att se fram emot längre. När jag var yngre så hade jag tro, hopp och ibland något som jag trodde var kärlek. Men, jag funkar inte ihop med människor. Dagarna går mest ut på att försöka undvika katastrofer.. jag går upp för att hundarna behöver komma ut och rasta sig och göra något. Annars hade jag lätt kunnat ligga kvar. Finns inget som drar mig framåt längre. Men jag måste leva för jag får inte dö. Får se hur länge jag orkar bry mig.. Vad ska jag göra imorgon? Försöka släpa mig in i den jobbiga byggnaden där min kurator sitter. Fn byggnad full av människor som det är fel på. Superläskigt, för man vet aldrig när någon får spelet och tycker att den har rätt att skada eller tom döda någon. Min kurator ska sluta och jag förstår henne. Hur orkar man jobba med förstörda människor? Sitta och lyssna på en massa ångest och brist på livsglädje? Har man någon livsglädje kvar så är det nog lätt att man dras med mer.
Min ena hund fick avsluta sitt liv, för att det inte var värdigt längre. Hon hade massa livsglädje innan hon blev sjuk. Varför kan man inte som människa också bli befriad den livet när livsglädjen slocknat? Orättvist… Man måste gå omkring levande död typ… skrämmande tanke att man måste leva i 40 år till…