Påminner mig själv om att jag kommer börja om på nytt med en ny blogg och gärna ny hemsida så att jag får en ny fin start. Tycker om att börja om. Att lämna det som inte varit bra bakom sig. Jag blir lite (mycket) ledsen när jag försöker kämpa och göra rätt för mig, men det duger ändå inte för jag kan inte överleva ändå.. Tänker alltså på företaget som jag just nu insett att jag inte kan starta upp igen. Inte som läget ser ut just nu iallafall. Har varit jätteledsen för det för jag kämpar ju och försöker vara nyttig och vara aktiv, men tyvärr kan man inte vara sjuk och ha företag. Man måste kunna jobba heltid och gärna mer därtill för nästan allt försvinner i skatter, avgifter och moms 🙁 Blev helt förtvivlad när jag fick deklarationskopiorna från min revisor för trots att jag har skött alla inbetalningar med skatt och moms korrekt och även gjort stora extra-inbetalningar så räcker det ändå inte till?? Först så stod det att jag skulle få tillbaka 26 000 kr, men när revisorn var klar så hade jag kvarskatt på närmare 10 000?? Fattar verkligen inte hur det kan vända så 🙁 Och med min problematik så blir jag inte ledsen, jag blir helt förstörd… Jag ser verkligen inget hopp om att kunna överleva på något sätt alls 🙁 Jag får ju ingen hjälp alls utan måste leva helt och hållet på företaget. Och jag fixar inte det för jag kan inte gå ut själv med så många hundar som krävs och jag litar ju inte på andra så att ta in hjälp fixar jag inte för jag skulle aldrig förlåta mig om något hände någon annans hund. Eller någon av mina egna om jag inte varit där heller. Läste en hemsk hemsk (sann?) berättelse om en dogwalker som gått med ett gäng olika individer där en av dem flugit på och dödat en av de andra 🙁 🙁 Alltså vad tusan?? Och därefter så tar människan och lägger in den blodiga döda hunden i ägarens hem??? Men, snälla människa, hur står det till med hjärncellerna??? Så gör man väl inte?? Vilken chock ägaren (som vissserligen blev underrättad om läget) fick när han kom hem och såg sin pälskling död och trasig! 🙁 🙁 Sjukt!! INGET får hända de hundar jag har hand om och därför kan jag inte ta hur många som helst. Och sen är det bökigt med att fixa en godkänd bil för transport om jag nu skulle ha flera som jag samlade ihop och åkte iväg med. Och jag kan inte ta emot hemma för då måste man också ha tillstånd och dessutom har jag ju redan 5 egna här. Hade jag fått hjälp med bostadsbidrag eller så tex så hade det kanske kunnat gå runt! Men, nej, då måste jag antingen ha ett barn under 18 år boendes hos mig (Tess bor hos sin pappa iom att jag inte är stabil nog att vara mamma), eller så måste jag vara pensionär på något sätt (förtid- eller ålder), eller så måste jag vara nyinkommen från utlandet eller vad det heter. Sjukt att jag inte kan få hjälp, jag som ändå jobbat massor hittills! Och så gäller inte vissa saker bara för att jag har eget företag, jag hade tex fått typ dubbel ersättning om jag varit sjukskriven från ett jobb, nu får jag max 3 000 i månaden om jag är sjukskriven pga att jag hade ett företag?? Så himla orättvist 🙁
Så jag mår verkligen jättedåligt och har ångest och ätstörningar och mina sociala problem ökar ju med stressen osv 🙁 Håller på med utredning via psyk så jag hoppas hoppas att det kommer lösa sig på något sätt snart.. Hur orkar man kämpa kämpa kämpa ?? Man försöker göra så gott man kan efter sin förmåga, men det duger ändå aldrig 🙁 Inte undra på att man försöker leta efter vägar ut från detta liv…
Läser intressanta bloggar (eller ja, en blogg) och följer livet där med massa urjobbiga samtal om sånt som man upplevt innan och i vissa lägen har det blivit övervakade måltider och gruppsamtal osv 🙁 Det funkar INTE med mig! Jag måste få leva mitt liv ifred med minimal människokontakt och jag har inte alls lust att riva upp det som har hänt tidigare för det gör jäkligt ont och jag känner att det blir mer till skada än till godo. Att jag skulle bo någonstans där jag tvingas till måltider som någon övervakar mig i ger mig smått panik blotta tanken! Jag måste få äta på mitt sätt, när jag vill, hur mycket/lite jag vill för att hålla ångest och kräkningar borta. Att om och om igen tvingas ha samtal om det jag tycker är jobbigt vill jag också slippa. Jag kommer aldrig bli bättre på det sättet känner jag. Det jag behöver är lugn och ro, trygghet, att få leva med minimalt med konflikter, att få känna mig nyttig och duktig och göra sånt jag ändå trivs med och kan hantera hyfsat (hundarna). Jag vill slippa bli pressad, pushad, tvingad, hånad, mobbad osv. Jag KAN gå framåt, men jag måste få gå i min egna takt.. Då blir det mer gjort än om tidigare nämnt sker.
Intressant att läsa andras bloggar och känna att jag måste kämpa för att INTE hamna i en sån situation. Jag är inte tillräckligt insnärjd än och det är jag tacksam för och jag ska göra allt för att hålla mig undan vården mer än nödvändigt.

Nu ska vi se om jag kan lyckas göra en ny blogg med nytt namn och ny hemsida med nytt namn. Denna heter ju Dogsandphoto, men det verkade inte vara något bra företagsnamn och trots att jag inte kommer starta upp än på bra länge, eller ens någonsin , så tänkte jag försöka namnge nya hemsidan för Bellas hunderi och bloggen för Bellas.blogg.se 🙂 Det är säkert redan taget, men vi får se!