När jag hänger på fb så ser jag ibland saker som gör att jag känner mig ännu mer tveksam till att faktiskt fortsätta som dogwalker. Har det blivit någon himla trend med att man måste gå med vovvarna strikt vid sin sida eller bakom sig och dessutom inte använda deras egna halsband och koppel utan sätta på alla retriever-koppel som dras åt hårt uppe vid öronen? Sen ska alla sitta fast i hakar i ett bälte runt din midja och bara gå lugnt och titta rakt fram typ… Och för att inte tala om alla dessa pinnar/stavar som hundarna ska styras med?? För mig känns det otroligt fel! JAG vill inte ha det så och jag hade aldrig anlitat någon som gör så. Hade jag varit i behov av hundrastare till mina så hade jag förväntat mig att betala för att personen tar ut vovvarna på en promenad som faktiskt är DERAS och med deras halsband eller selar på och inget retrieverkoppel uppe vid öronen eller virat runt nosen! De är ute på deras prommis och ska alltså få chansen att få lukta, undersöka, kissa, bajsa, speja, spana osv. Inte gå tajt intill någon människa och inte få möjligheten till nyss nämnda. Och sen inte släppas ihop i massa olika grupper i rastgårdar där gudarna vet vad som kan hända! Och inte släppas lösa överhuvudtaget för som tanten gör här där jag bor så är det en stor risk att det vips dyker upp någon annan hund där ägaren inte är beredd och iom att den där vovven kutar runt ganska vitt, brett och fort så kan den lätt bli påhoppad pga just det och ev överraskningsmoment och det bara för att dagmatten tycker hon är så himla stolt över att hennes hund kan springa lös? Nej, aldrig..
Jag vill ha kontroll över mina dw-hundar och se till att vi får en säker, avkopplande prommis så att inget händer dem. Det får inte komma fram okända till dem, de får inte gå lösa och ev springa bort, de ska få utnyttja tiden vi är ute till att sniffa, markera, göra ifrån sig, sträcka på benen lite och få en liten paus i vilandet hemma i väntan på matte och/eller husse <3 Jag vill inte ha för stora grupper utan tar jag flera hundar samtidigt så måste de gå ihop på riktigt. Inte att jag ska behöva oroa mig för att de kan få spelet och börja tjafsa. Detta gör ju att jag inte heller kan ta in för många hundar. Och tidsaspekten gör också samma sak. Är det lunchrastning så vill ju ägarna att hundarna ska komma ut runt just lunch. Och att bara gå en snabb kiss- och bajssväng funkar ju om ägarna promt vill just det, men rent allmänt så vill jag ändå ha lite mera tid på mig så att hunden får en chans att göra ifrån sig på riktigt och hinna bli lite trött i huvudet av “tidningsläsandet” iallafall 🙂 Fördelen jag har just nu är ju att de första hundarna kan jag ju ta ut nästan när jag vill, men det brukar bli ca 30-40 min ändå om det inte är riktigt skönt så att vi kan ta en ännu längre sväng. Lika så med det sista gänget, om jag inte har någon speciell “sluttid” att passa. Men, om det behövs ett 3dje pass i mitten så blir det ju lite snålt om tid tyvärr.. Det gör ju också att jag inte kan ta hundar från vilket område som helst utan de måste helst vara från där jag har hundar nu. Det tar dels bort allt för lång tid från själva “lunchtiden” och vovvarnas promenadtid och sen vill jag inte transportera andras hundar i min bil, förutom de som jag verkligen vet funkar ihop med mina eller är så små så att de lagligt får plats i någon av mina burar (de ska kunna stå upp i buren).
Sen vill jag inte heller ta mig ann allt för “besvärliga” hundar, på så sätt att de kan utgöra en fara för andra eller för sig själv. Stora, starka hundar som tex gör utfall mot andra funkar inte.
Så de som ev skulle kunna passa in i mitt gäng minimeras ju rejält. De måste bo så att det är rimligt att jag kan ta dem, de måste ha både storlek och psyke som funkar med mig/oss och så måste de ju även vara beredda på att betala den minimisumma jag kommit fram till för att få det att gå ihop. Men, ändå så gör det ju inte det..
Denna höst har varit för bedrövlig.. En familj blev ju föräldralediga, en annan flyttade till annan ort, en liten tjejja dog ju tyvärr i cancer (som jag skrev om i ett tidigare inlägg), en familj fick en vuxen arbetslös och ytterligare en familj kommer flytta till annan ort efter nyår. Det gör ju att 4 redan har lämnat oss (var av 2 familjer med 2 hundar) och en 5te är på väg.. Och med min diagnos (och säkert flera utöver det) så är det så otroligt tungt med förändringar och den sociala problematiken gör ju att det är supersvårt att “ragga” nya kunder.. 1 ny har ju börjat nu och det är jättekul, men som jag ser det så kommer jag ändå inte kunna ta mig runt efter nyår.. OM jag inte hittar något sånt där superbraigt jobb som man kan göra hemifrån! Då känns det som om problemen skulle lösa sig och det skulle vara riktigt skönt att “bara” ha de som jag har nu och veta att de fick rejält med fokus på sig utan att jag ska ha i tankarna att vi måste vidare till någon mer som väntar osv. Så jag vill/kan inte ta in hur många som helst, det går bara inte. Varken fysiskt eller psykiskt. JAG mår inte bra om jag måste stressa runt som en tetting och kuta ut en snabbis med varje individ och snabbt kasta in den för att rusa vidare till nästa. Det tror jag ingen mår bra av. Jag fixar inte att göra “allt” för pengar liksom. Kan inte ta in “vem som helst”, “vart som helst” heller bara för att få in pengar.. Det här företaget startades för att jag skulle få en chans att må bättre. Nu är det många gånger som jag mår sämre istället.. Just för att jag inte får ihop ekonomin.. Men, just när jag är ute med vovvarna så är det så skönt för då släpper jag de orostankarna för stunden och bara njuter av våran prommis <3 Så jag behöver ju dem också!
Vi får se hur det blir framöver.