Blog Image

Dogsandphoto

Om bloggen

Bloggen handlar om mina 6 brudar och vad vi hittar på dagarna. Ibland är det full fräs och ibland är det lugnare :-) Här kan alla uppfödare och övriga intressenter följa vovvarnas och våra andras liv för att se vad vi hittar på :-)

Häverö

300 brukshundklubbar Posted on Mon, September 10, 2018 20:32:47

Håller ju på att gå igonom någon form av mål / att ha något att göra i livet och det är ju att ha besökt alla Sveriges brukshundklubbar innan jag dör. Gillar att åka iväg med mina kompisar (hundarna) och hitta fina ställen längst med vägarna Det förstör ju min ekonomi totalt, så är det ju, men det är ändå typ det enda jag tycker är något kul att göra, så jag kan väl få göra det. I den mån det går. Men, det börjar bli en ganska lång bit att åka, om jag ska tävla på klubbar jag inte tävlat på förut. Och det är ju det jag vill. Just nu har jag dock en stor paus från att tävla i Stockholmsområdet.. Var i Häverö i helgen och det är så otroligt mentalt påfrestande att köra bil i Stockholm! Helt galen trafik! Och dessa enormt läskiga tunnlar där folk kör jättefort, bromsar tvärt och byter filer hur som helst. Fy!! Och man måste ju igenom skiten igen på vägen hem! Uss… Men, själva Häverö brukshundklubb var jättefin! Lugnt och skönt, fina områden, bra parkering, fin klubbstuga med bra toaletter, bra kök, trevliga människor osv. Gott om plats, få tävlanden, så jag kunde ha alla människor på avstånd liksom. Men, jag kommer inte åka dit igen.
Hade anmält oss till Nynäshamn, som är ungefär samma resväg som till Häverö, men avbokade den efter denna upplevelse. Har tänkt att åka dit någon gång, men det får verkligen vänta ett bra tag till..



Rundgång

Allmänt Posted on Wed, July 04, 2018 02:31:00

Vad gör livet värt att leva? Vad ser folk fram emot att vakna till varje morgon? För mig så känns livet färdiglevt. Jag har vaknat varje dag i mer än 40 år.. helt galet längd. Har inget att se fram emot längre. När jag var yngre så hade jag tro, hopp och ibland något som jag trodde var kärlek. Men, jag funkar inte ihop med människor. Dagarna går mest ut på att försöka undvika katastrofer.. jag går upp för att hundarna behöver komma ut och rasta sig och göra något. Annars hade jag lätt kunnat ligga kvar. Finns inget som drar mig framåt längre. Men jag måste leva för jag får inte dö. Får se hur länge jag orkar bry mig.. Vad ska jag göra imorgon? Försöka släpa mig in i den jobbiga byggnaden där min kurator sitter. Fn byggnad full av människor som det är fel på. Superläskigt, för man vet aldrig när någon får spelet och tycker att den har rätt att skada eller tom döda någon. Min kurator ska sluta och jag förstår henne. Hur orkar man jobba med förstörda människor? Sitta och lyssna på en massa ångest och brist på livsglädje? Har man någon livsglädje kvar så är det nog lätt att man dras med mer.
Min ena hund fick avsluta sitt liv, för att det inte var värdigt längre. Hon hade massa livsglädje innan hon blev sjuk. Varför kan man inte som människa också bli befriad den livet när livsglädjen slocknat? Orättvist… Man måste gå omkring levande död typ… skrämmande tanke att man måste leva i 40 år till…



Upprepning

Företaget Posted on Thu, May 10, 2018 22:48:16

Påminner mig själv om att jag kommer börja om på nytt med en ny blogg och gärna ny hemsida så att jag får en ny fin start. Tycker om att börja om. Att lämna det som inte varit bra bakom sig. Jag blir lite (mycket) ledsen när jag försöker kämpa och göra rätt för mig, men det duger ändå inte för jag kan inte överleva ändå.. Tänker alltså på företaget som jag just nu insett att jag inte kan starta upp igen. Inte som läget ser ut just nu iallafall. Har varit jätteledsen för det för jag kämpar ju och försöker vara nyttig och vara aktiv, men tyvärr kan man inte vara sjuk och ha företag. Man måste kunna jobba heltid och gärna mer därtill för nästan allt försvinner i skatter, avgifter och moms 🙁 Blev helt förtvivlad när jag fick deklarationskopiorna från min revisor för trots att jag har skött alla inbetalningar med skatt och moms korrekt och även gjort stora extra-inbetalningar så räcker det ändå inte till?? Först så stod det att jag skulle få tillbaka 26 000 kr, men när revisorn var klar så hade jag kvarskatt på närmare 10 000?? Fattar verkligen inte hur det kan vända så 🙁 Och med min problematik så blir jag inte ledsen, jag blir helt förstörd… Jag ser verkligen inget hopp om att kunna överleva på något sätt alls 🙁 Jag får ju ingen hjälp alls utan måste leva helt och hållet på företaget. Och jag fixar inte det för jag kan inte gå ut själv med så många hundar som krävs och jag litar ju inte på andra så att ta in hjälp fixar jag inte för jag skulle aldrig förlåta mig om något hände någon annans hund. Eller någon av mina egna om jag inte varit där heller. Läste en hemsk hemsk (sann?) berättelse om en dogwalker som gått med ett gäng olika individer där en av dem flugit på och dödat en av de andra 🙁 🙁 Alltså vad tusan?? Och därefter så tar människan och lägger in den blodiga döda hunden i ägarens hem??? Men, snälla människa, hur står det till med hjärncellerna??? Så gör man väl inte?? Vilken chock ägaren (som vissserligen blev underrättad om läget) fick när han kom hem och såg sin pälskling död och trasig! 🙁 🙁 Sjukt!! INGET får hända de hundar jag har hand om och därför kan jag inte ta hur många som helst. Och sen är det bökigt med att fixa en godkänd bil för transport om jag nu skulle ha flera som jag samlade ihop och åkte iväg med. Och jag kan inte ta emot hemma för då måste man också ha tillstånd och dessutom har jag ju redan 5 egna här. Hade jag fått hjälp med bostadsbidrag eller så tex så hade det kanske kunnat gå runt! Men, nej, då måste jag antingen ha ett barn under 18 år boendes hos mig (Tess bor hos sin pappa iom att jag inte är stabil nog att vara mamma), eller så måste jag vara pensionär på något sätt (förtid- eller ålder), eller så måste jag vara nyinkommen från utlandet eller vad det heter. Sjukt att jag inte kan få hjälp, jag som ändå jobbat massor hittills! Och så gäller inte vissa saker bara för att jag har eget företag, jag hade tex fått typ dubbel ersättning om jag varit sjukskriven från ett jobb, nu får jag max 3 000 i månaden om jag är sjukskriven pga att jag hade ett företag?? Så himla orättvist 🙁
Så jag mår verkligen jättedåligt och har ångest och ätstörningar och mina sociala problem ökar ju med stressen osv 🙁 Håller på med utredning via psyk så jag hoppas hoppas att det kommer lösa sig på något sätt snart.. Hur orkar man kämpa kämpa kämpa ?? Man försöker göra så gott man kan efter sin förmåga, men det duger ändå aldrig 🙁 Inte undra på att man försöker leta efter vägar ut från detta liv…
Läser intressanta bloggar (eller ja, en blogg) och följer livet där med massa urjobbiga samtal om sånt som man upplevt innan och i vissa lägen har det blivit övervakade måltider och gruppsamtal osv 🙁 Det funkar INTE med mig! Jag måste få leva mitt liv ifred med minimal människokontakt och jag har inte alls lust att riva upp det som har hänt tidigare för det gör jäkligt ont och jag känner att det blir mer till skada än till godo. Att jag skulle bo någonstans där jag tvingas till måltider som någon övervakar mig i ger mig smått panik blotta tanken! Jag måste få äta på mitt sätt, när jag vill, hur mycket/lite jag vill för att hålla ångest och kräkningar borta. Att om och om igen tvingas ha samtal om det jag tycker är jobbigt vill jag också slippa. Jag kommer aldrig bli bättre på det sättet känner jag. Det jag behöver är lugn och ro, trygghet, att få leva med minimalt med konflikter, att få känna mig nyttig och duktig och göra sånt jag ändå trivs med och kan hantera hyfsat (hundarna). Jag vill slippa bli pressad, pushad, tvingad, hånad, mobbad osv. Jag KAN gå framåt, men jag måste få gå i min egna takt.. Då blir det mer gjort än om tidigare nämnt sker.
Intressant att läsa andras bloggar och känna att jag måste kämpa för att INTE hamna i en sån situation. Jag är inte tillräckligt insnärjd än och det är jag tacksam för och jag ska göra allt för att hålla mig undan vården mer än nödvändigt.

Nu ska vi se om jag kan lyckas göra en ny blogg med nytt namn och ny hemsida med nytt namn. Denna heter ju Dogsandphoto, men det verkade inte vara något bra företagsnamn och trots att jag inte kommer starta upp än på bra länge, eller ens någonsin , så tänkte jag försöka namnge nya hemsidan för Bellas hunderi och bloggen för Bellas.blogg.se 🙂 Det är säkert redan taget, men vi får se!



Helomvändning

Allmänt Posted on Sun, April 08, 2018 20:58:26

Nu när jag fått en helt ny start och möjlighet i livet så funderar jag på att både byta namn på bloggen och göra en ny hemsida med nytt namn. Samma namn som jag tänkt att mitt företag ska heta. Mitt nya företag. Som jag väldigt gärna skulle vilja ha, men som inte är möjligt just nu då jag inte klarar mig ekonomiskt. Men, skulle vara skönt med en ny start helt klart! Jag kommer aldrig bli en sån där “riktig” företagare, men jag hoppas kunna klara mig ändå så som jag är. Och våga vara mer ärlig med hur jag är för det är lite jobbigt att smyga med det, men ändå så känns det lite jobbigt att andra ska veta då kunder säkert skulle backa. Iallafall de nya. De gamla tycker ju om mig som jag är <3 Och det är jag himla tacksam för!
Har en blogg som jag läser på lite då och då för den personen tycker jag påminner så mycket om mig på många olika sätt. Lite för mycket så jag måste hålla personen på långt avstånd för jag har så himla lätt att bli påverkad känner jag och då på ett inte så bra sätt. Jag tycker om henne som person, men jag fixar inte att hänga med henne så som skulle kunna bli verklighet om hon kommer tillbaka till den gemensamhet som fanns innan. Iom att jag läser så mycket så känner jag mig igen mig mycket och då känns det ännu mer läskigt för jag vet hur lätt saker kan bli fel och det sista jag vill är ju att råka göra något tokigt. Inom psykiatrin har jag fått benämningen “skör” och det är kanske så det är. Jag oroar mig för det mesta, speciellt när det gäller kommunikationen med andra människor. Jag har supersvårt med det och vill gärna undvika det. Via datorn är det lättare för då kan jag gå därifrån när jag vill , svara när jag vill, läsa när jag vill, radera om jag tycker att jag skrivit fel eller så. När man pratar med människor har man bara en chans och blir det tok då så är det lätt att man aldrig blir av med det minnet eller den uppfattningen andra får om en. Skitsvårt med människor. Håller på med en autism-utredning nu eller inom autism-spektrat eller vad det nu heter. Kanske kan en sådan diagnos hjälpa mig på vägen eller så är det kört totalt med mig.. Just exakt nu har jag det okej då jag är arbetslös och slipper människokontakter mer än väldigt flyktiga när någon granne säger hej eller jag sitter på möte hos psyk eller så. Men, så får man ju tydligen inte ha det även om det känns som om det är så allt hade funkat bäst. Hoppas på förtidssjukskrivning så att jag kan få lugn och ro. Känns så bra att ha flyttat till ett nytt ställe som gett mig en ny chans där ingen vet vem jag är och jag kan fly från det skitsnack och de rykten som min elaka granne skapat (och som jag i vissa fall även själv skapat pga min ADD och panikutbrott ihop med dem).
Man kan ju inte få ha det bra inte.. Jag har ju ett jobb! Mitt egna företag som hundrastare! Funkar jättebra förutom att jag inte kan ta så många hundar som det skulle behövas för att överleva på det helt. Måste få hjälp.. När jag rastar hundarna så är jag fri, kan gå där jag vet att det finns minimal risk att möta människor osv så varför kan jag inte bara få göra det? Men, det behövs otroligt många hundar om man ska få en månadslön på typ 10 000 eller nått. Kan inte heller ta hur mycket som helst i betalt av hundägarna iom att jag inte har hundarna på heltid utan bara rastar dem. Så den som kan räkna förstår att jag som tar ca 100 kr per rastning inte klarar mig på det.. Skatt och moms är ca 60% så av 100 kr så får jag behålla 40 kr.. det är inget jag kan leva på nej.. Så det är min dröm att få må bra, men jag vet inte om det någonsin kommer lyckas.. Har stora besvär med lederna och därmed att gå , så dessa 3-4 timmar per dag med hundarna är enormt påfrestande . Är överrörlig, EDS, så musklerna får jobba dubbelt så mycket för att hålla ihop allting .. Gör skitont efter bara en prommis.. Så jag kan inte ta emot hur många hundar som helst.. Vilket jag redan har beskrivit. Jag kan inte sitta så länge i taget. Jag kan inte stå särskilt länge då jag typ varje gång drabbas av yrsel/blodtrycksfall efter bara typ 15 min om ens det. Och jag kan ju inte ligga ner och jobba.. Så det känns lite hopplöst..
Läste något om att någon frågade tjejen i bloggen om hennes ätstörningar. Hade någon frågat mig hur det går med min ätstörning så hade jag blivit jätteledsen. Jag har ingen ätstörning, jag äter bara inte som många andra. Alltså helst inte alls.. Har hur många näringsdrycker som helst och dem gillade jag i början, men nu kan jag max få i mig hälften av en flaska.. och då inte varje dag.. Är otroligt trött på att alltid behöva äta / få i mig saker.. Jag kan dricka ett par klunkar apelsinjos och käka en laktidspipa. Räcker inte det?? Mat är något jag verkligen ogillar för det mesta.. Men, anser mig inte ha någon ätstörning. Bara kanske annorlunda matvanor. Mycket av “min” mat, om jag nu gör iordning någon sådan, går till tjejerna. Tjejerna börjar bli ganska runda nu så jagm åste sluta med det. Alltså lär det inte bli mycket mat gjord här alls.. Hittade små mini-pizzor som var i perfekt storlek! Men, efter 2 st kom illamåendet och kräkkänslorna så tjejerna fick de andra 2.. (de ligger 4 och 4 i förpackningen).
Det är jätteintressant att läsa den bloggen för då vet jag hur jag INTE vill ha det. Skulle må skit av att tvingas att bo ihop med andra, ha möten ihop, ha andra nära sig som också är i behov av vård, att behöva dela saker med andra osv. Jag får ju typ ångest av att gå på de där mötena som jag har varje vecka för i den byggnaden så kryllar det ju av skadade människor. Det är ju därför människorna går dit. För att de är störda på något sätt. Så jag är så himla glad över att jag lyckats få telefonsamtal på min mötestid istället ett par gånger nu. Ogillar skarpt att prata i telefon, men nu vet jag ju vem det är som ringer och då kan jag svara för hon är snäll. Jag svarar aldrig i telefon annars, om det inte är pappa eller Tess typ. Och de skickar mest sms vilket passar mig ännu bättre.

Hur som haver så tänkte jag börja om på nytt för sånt tycker jag om. Nytt och fräscht och inget gammalt kvar <3



29

Allmänt Posted on Fri, December 29, 2017 17:09:18

Nu är året snart slut och alla börjar gratta inför ett gott 2018. Jag ser inte alls fram emot ett nytt år.. Inte just nu, när det inte känns som om det kommer bli någon skillnad ändå. Det kommer ju vara samma samma om och om igen.. Min granne visar nästintill varje dag att hon skiter totalt i hur hennes hundar beter sig så de gör ju fortfarande utfall mot mina bara de känner doften av dem typ. Igår såg det ut som om hon hade kopplat loss den ena också för den rusade rätt ut ur hissen och skulle attackera oss, men som tur var fanns bara doften av oss kvar. Alltså, varför tar inte den sjuka människan hand om sina aggressiva hundar?? Är det meningen att vi ska behöva leva i skräck precis hela tiden?? Ja, de är små, men de är grymt otrevliga och ettriga och tvekar inte till att hugga om de skulle få tag på någon! Och det är ingen bra boendemiljö! Vi har rätt att få bo i trygghet utan att riskera att bli attackerade och bitna! Ska ta upp det med fastighetsansvarig igen så får vi se.
Psyk är iallafall ett ganska bra stöd för mig för där är det någon som lyssnar och de har faktiskt gjort en hel del för att hjälpa mig komma framåt i allt detta som är så himla tungt att ta tag i som “ensam” människa. Det är fortfarande mycket som är ovisst och mycket som är tungt, men jag är glad att de finns där iallafall och faktiskt lyssnar och tror på mig.
Kämpar fortfarande med vc för att få dem att förstå att jag behöver starkare smärtstillande och det går otroligt segt, mycket för att jag själv inte orkar kämpa hela tiden utan lägger av lite då och då och plågas i tystnad. Men, med stöd av min kontakt på psyk så ska jag försöka ta tag i det ännu mera och jag har bett om att få bli remitterad till smärtkliniken ifall att de själva inte kan hjälpa mig. För det blir bara värre och värre och ibland är det riktigt svårt att gå.
Enklast är det ju att lasta in tjejerna i bilen och åka iväg någonstans där jag kan släppa dem, men snart kommer ju den där jobbiga koppeltvångsperioden (3 av 5 av mina tjejer går ju inte klistrad vid min sida så dem kan jag ju absolut inte ha lösa då) och då måste jag ju gå ännu mera. Jobbigt att bo i lägenhet, men ännu jobbigare att flytta och bo ensam i ett hus, som jag dessutom misstänker kommer bli dyrare utgiftsmässigt per månad iom att det nu ingår värme, sophämtning, snöskottning, sandning, tvättstuga osv i hyran. Sånt som läggs på om man har eget hus.
Så jag känner mig sååå uppgiven.. Skitår har det varit, men med tjejerna som gosiga uppmuntrare, och skitår kommer det säkert att bli.
Hur kan man vara glad när man har en total nertryckare och idiot till granne, men inte har ekonomi till att kunna flytta? Sitter ju i en rävsax och hoppas ju nästan på att hennes jäkla hundar ska flyga på fel hund så att de själva kolavippar. Helt sjukt att tänka så för det är ju egentligen inte hundarnas fel utan ägarens, men hon är ju så sjukt bombad så hon fattar ju inte /respekterar inte tillsägelse/information från varken mig eller hyresvärden.
Känns inte alls hoppfullt just nu…



05

Företaget Posted on Sun, November 05, 2017 03:10:58

När jag hänger på fb så ser jag ibland saker som gör att jag känner mig ännu mer tveksam till att faktiskt fortsätta som dogwalker. Har det blivit någon himla trend med att man måste gå med vovvarna strikt vid sin sida eller bakom sig och dessutom inte använda deras egna halsband och koppel utan sätta på alla retriever-koppel som dras åt hårt uppe vid öronen? Sen ska alla sitta fast i hakar i ett bälte runt din midja och bara gå lugnt och titta rakt fram typ… Och för att inte tala om alla dessa pinnar/stavar som hundarna ska styras med?? För mig känns det otroligt fel! JAG vill inte ha det så och jag hade aldrig anlitat någon som gör så. Hade jag varit i behov av hundrastare till mina så hade jag förväntat mig att betala för att personen tar ut vovvarna på en promenad som faktiskt är DERAS och med deras halsband eller selar på och inget retrieverkoppel uppe vid öronen eller virat runt nosen! De är ute på deras prommis och ska alltså få chansen att få lukta, undersöka, kissa, bajsa, speja, spana osv. Inte gå tajt intill någon människa och inte få möjligheten till nyss nämnda. Och sen inte släppas ihop i massa olika grupper i rastgårdar där gudarna vet vad som kan hända! Och inte släppas lösa överhuvudtaget för som tanten gör här där jag bor så är det en stor risk att det vips dyker upp någon annan hund där ägaren inte är beredd och iom att den där vovven kutar runt ganska vitt, brett och fort så kan den lätt bli påhoppad pga just det och ev överraskningsmoment och det bara för att dagmatten tycker hon är så himla stolt över att hennes hund kan springa lös? Nej, aldrig..
Jag vill ha kontroll över mina dw-hundar och se till att vi får en säker, avkopplande prommis så att inget händer dem. Det får inte komma fram okända till dem, de får inte gå lösa och ev springa bort, de ska få utnyttja tiden vi är ute till att sniffa, markera, göra ifrån sig, sträcka på benen lite och få en liten paus i vilandet hemma i väntan på matte och/eller husse <3 Jag vill inte ha för stora grupper utan tar jag flera hundar samtidigt så måste de gå ihop på riktigt. Inte att jag ska behöva oroa mig för att de kan få spelet och börja tjafsa. Detta gör ju att jag inte heller kan ta in för många hundar. Och tidsaspekten gör också samma sak. Är det lunchrastning så vill ju ägarna att hundarna ska komma ut runt just lunch. Och att bara gå en snabb kiss- och bajssväng funkar ju om ägarna promt vill just det, men rent allmänt så vill jag ändå ha lite mera tid på mig så att hunden får en chans att göra ifrån sig på riktigt och hinna bli lite trött i huvudet av “tidningsläsandet” iallafall 🙂 Fördelen jag har just nu är ju att de första hundarna kan jag ju ta ut nästan när jag vill, men det brukar bli ca 30-40 min ändå om det inte är riktigt skönt så att vi kan ta en ännu längre sväng. Lika så med det sista gänget, om jag inte har någon speciell “sluttid” att passa. Men, om det behövs ett 3dje pass i mitten så blir det ju lite snålt om tid tyvärr.. Det gör ju också att jag inte kan ta hundar från vilket område som helst utan de måste helst vara från där jag har hundar nu. Det tar dels bort allt för lång tid från själva “lunchtiden” och vovvarnas promenadtid och sen vill jag inte transportera andras hundar i min bil, förutom de som jag verkligen vet funkar ihop med mina eller är så små så att de lagligt får plats i någon av mina burar (de ska kunna stå upp i buren).
Sen vill jag inte heller ta mig ann allt för “besvärliga” hundar, på så sätt att de kan utgöra en fara för andra eller för sig själv. Stora, starka hundar som tex gör utfall mot andra funkar inte.
Så de som ev skulle kunna passa in i mitt gäng minimeras ju rejält. De måste bo så att det är rimligt att jag kan ta dem, de måste ha både storlek och psyke som funkar med mig/oss och så måste de ju även vara beredda på att betala den minimisumma jag kommit fram till för att få det att gå ihop. Men, ändå så gör det ju inte det..
Denna höst har varit för bedrövlig.. En familj blev ju föräldralediga, en annan flyttade till annan ort, en liten tjejja dog ju tyvärr i cancer (som jag skrev om i ett tidigare inlägg), en familj fick en vuxen arbetslös och ytterligare en familj kommer flytta till annan ort efter nyår. Det gör ju att 4 redan har lämnat oss (var av 2 familjer med 2 hundar) och en 5te är på väg.. Och med min diagnos (och säkert flera utöver det) så är det så otroligt tungt med förändringar och den sociala problematiken gör ju att det är supersvårt att “ragga” nya kunder.. 1 ny har ju börjat nu och det är jättekul, men som jag ser det så kommer jag ändå inte kunna ta mig runt efter nyår.. OM jag inte hittar något sånt där superbraigt jobb som man kan göra hemifrån! Då känns det som om problemen skulle lösa sig och det skulle vara riktigt skönt att “bara” ha de som jag har nu och veta att de fick rejält med fokus på sig utan att jag ska ha i tankarna att vi måste vidare till någon mer som väntar osv. Så jag vill/kan inte ta in hur många som helst, det går bara inte. Varken fysiskt eller psykiskt. JAG mår inte bra om jag måste stressa runt som en tetting och kuta ut en snabbis med varje individ och snabbt kasta in den för att rusa vidare till nästa. Det tror jag ingen mår bra av. Jag fixar inte att göra “allt” för pengar liksom. Kan inte ta in “vem som helst”, “vart som helst” heller bara för att få in pengar.. Det här företaget startades för att jag skulle få en chans att må bättre. Nu är det många gånger som jag mår sämre istället.. Just för att jag inte får ihop ekonomin.. Men, just när jag är ute med vovvarna så är det så skönt för då släpper jag de orostankarna för stunden och bara njuter av våran prommis <3 Så jag behöver ju dem också!
Vi får se hur det blir framöver.



Grannens hund

Allmänt Posted on Thu, September 21, 2017 16:34:26

Jag är så uppförd så att jag skakar! 🙁 Bevittnade nyss en hemsk hundattack från närmaste grannens ena chihuahua 🙁 Skit också att jag inte hann filma själva attacken, men jag hann inte få upp mobilen snabbt nog 🙁 Hörde att det skälldes utanför och misstänkte att det var mina tröga grannar som vanligt och när jag tittar ut så ser jag en stackars gammal dam med 2 chihuahuor som typ hänger i luften i sina koppel.. Det allra första som kom i mina tankar var att hon kanske behövde hjälp för hon verkade ha problem att sära på bråkstakarna. Men, så såg jag samtidigt en tjej som också såg det hela, som stod lite längre bort och väntade på något. Den stackars damen kämpade allt hon kunde för att få den attackerande hunden att sluta ge sig på sin hund, men hon lyckades inte så bra 🙁 Det är ju en gammal dam, säkert över 80 🙁 Den unga tjejen kom iallafall fram och kunde få bort chihuahuorna för jag såg sen att även grannens tanfärgade chihuahua var lös. Ingen granne syndes till , men tack vare tjejen så kunde den attackerande chihuahuan komma undan sina plågoandar. Det jag har på film är när min granne typ megasakta kommer gåendes för att hämta sina hundar som tjejen nu står och håller i. Tjejen pratar med damen och grannen hänger lite mesigt där bakom och verkar fråga om det är ok eller något och sen går hon. Så jäkla elakt!! Vid en sån här händelse så tar man dels bort sina attackerande hundar och sen ger man damen sina kontaktuppgifter ifall att hon måste uppsöka veterinären med ev skador på hunden som ev upptäcks när de kommer hem. Så otroligt nonchalant och respektlöst och hjärtlöst att vara gå 🙁 Hon är hemsk min granne 🙁 Det är sjuttioelfte gången detta händer typ och mina egna har själva blivit drabbade 🙁 Detta hände vid ca 15.15 eller så för vid 15.30 så får jag ett sms från Zillas matte att hon är på väg att hämta Zilla och då är jag ute och går med Mimmi för att kunna filma om de attackerar igen. Men, hon fattade väl att det var jäkligt dåligt gjort av henne att inte ha koll på hundarna så det händer så klart inget. Hennes sällskap är den andra grannen med sina daghundar som promt måste gå lösa precis hela tiden. En cocker och en dansk svensk gårdshund eller något har hon. Och någon terrier liknande australiensk terrier. Min närmaste granne brukar ha koppel på sina hundar nu efter att hon blivit tillsagd, men det kvittar för hon är så slapphänt att de sticker ifrån henne ändå.
Stackars stackars tanten 🙁 En sån här händelse är ju chockartad och vem vet om hon har någon att prata ut med? Det behövs faktiskt vid en sån här händelse annars kan man må väldigt dåligt väldigt länge. Och jag blir så arg på grannen som kan häva ur sig en massa elaka saker till mig när det är MINA hundar (bla , nu såg jag ju att det kan hända fler 🙁 ) som blir attackerade. Hon bara skyller ifrån sig och tar inget eget ansvar 🙁 Hon har ju sagt till mig att jag måste kika ut genom dörrögat innan jag går och det kan jag garantera att jag gör, varenda gång! Smyger även upp för trappan och kikar genom dörröppningen innan jag låter hundarna gå fram till våran dörr osv. Men, ska det behöva vara så?? Ska man behöva gå omkring och vara rädd för att få sina hundar påflugna?? Jäkla människa!!



Jobba hemifrån

Allmänt Posted on Mon, September 18, 2017 22:02:38

Vet inte hur många gånger jag tänkt på det där.. Det måste ju gå att jobba hemifrån på något sätt, men med vad och hur?? Jag har ju en dröm om att få flytta ifrån den här lägenheten för jag trivs inte alls med alla ljud och elaka grannar och hetsig omvärld som finns där utanför fönstret. Själva lägenheten som sådan är jättebra <3 Men, alldeles för stor för mig och mina hundar. Sitter och betalar på tok för mycket egentligen.. Den här lägenheten hade ju passat bra till en barnfamilj. Men, vart ska jag ta vägen? En ny lägenhet känns dels jättesvår att hitta och dels så känner jag inte till något område som jag skulle kunna trivas bättre i. Har fått många förslag om att leta efter en stuga att hyra, men en sådan går säkert på en 5000 per månad i bara kallhyra och sen är det resten.. Alltså samma kostnader som jag redan har idag plus mera. Det funkar ju inte. Jag behöver ju få lägre kostnader, mindre utgifter. Något som jag absolut kan dra ner på är mina tävlingar! Anmälningsavgifter och resekostnaderna är ju enorma mot mina inkomster! Det är som en drog! Något som jag fastnat i och inte kan ta mig ur! Det har liksom blivit mitt liv.. Att kunna åka iväg från det här stället och få lite “andningspaus” på något annat ställe över dagen. Och det är så väldigt lätt att klicka i anmälan på sbktävling. Så himla skönt att traska runt lite med mina tjejer, speciellt att gå med dem en och en. Att få tävla med dem en och en och bara få bry sig om samarbetet med just en taget. Att kunna sitta ner och träna på att bara vara runt andra. På tävlingar är det sällan som folk har så där jättemycket tid över för att prata och sen väljer jag ju helst tävlingar där jag inte känner någon, eller bara ett fåtal. Och då blir det ju ännu färre samtal. Men, ändå så blir det socialträning 🙂 Men, då krävs det ju att jag åker en bit bort. Och de bilresorna fram och tillbaka tär väldigt mycket på kroppen och huvudet. Och sen speciellt mycket på plånboken. Så jag måste verkligen ta en paus nu och göra annat än att åka på tävlingar. Nackdelen med mig och min kropp är ju att jag inte orkar gå så där väldans långt heller. För annars kan man ju gå jättelånga skogspromenader! Men, det tråkiga är ju att jag orkar/klarar bara av att gå ett tag, sen måste jag ev vila och sen vända hemåt igen. Och det blir inget kul att göra hemgången i plåga liksom. För att man har gått för långt. Men, går jag bara så långt som jag vet att jag klarar av så blir det ju max 2-3 timmar typ och vad ska jag göra resten av dagen? När vi tex åkt 1 timme i bil till en tävling så är ju den timmen förbrukad. Sen kanske vi minglar lite innan vi själva går in på banan, väntar ett tag innan det är dags för nästa start och sen kan det bli väntan igen om det är dubbeltävling och då finns det gott om tid att vila ben och kropp och ev huvud (för det mesta iallafall, om de inte kör direkt utan uppehåll mellan fm och em eller så). Och sen kanske vi kör igen om det är fm och em typ. Sen timman hem i bilen. Det blir inte lika fysiskt ansträngande som om jag hade tagit en skogspromenad på samma sätt. För att gå konstant i 1 timma sliter rejält på mig nu för tiden! Får så himla ont! När jag jobbar så åker jag ju bilen mellan hundarna och turerna så det blir ju lite paus i benen iallafall, men jag är riktigt rejält sliten när jag kommer hem 🙁 Kan göra riktigt ont vissa dagar 🙁 Så skulle jag göra om samma sak under en skogspromenad: gå i 45 min-1 timme, vila lite, gå 45 min – 1 timme till så skulle det inte kännas som en ledighet i kroppen utan som en helt vanlig arbetsdag liksom.
Så det är där jag känner att jag skulle ju behöva hitta ett jobb som jag kan jobba hemifrån med. För nu har ju 1 hund slutat pga föräldraledighet hos ägarna, 2 hundar har slutat för att deras familj flyttat till annan ort och 1 hund verkar tyvärr leva sina sista dagar pga cancer 🙁 Och det är sååå tufft att försöka ta in nya hundar. Dels så har jag ju min del av social fobi som gör människokontakter väldigt jobbiga och sen har jag väldigt bra individer och jag vill fortsätta ha det lugnt och fint på rundorna så jag blir ju väldigt selektiv i mitt val av nya hundar. Som dessutom behöver bo i de områden jag redan går för annars så blir det tajt med tidsschemat om det ska åkas längre för att hämta hundar eller så. Och sen vill jag helst inte alls transportera andras hundar i min bil. Det är bara sådana av sådan storlek som kan platsa i någon av burarna som kan hänga med. Eller som kan samsas bra och vara lugna längst bak. Så det känns hopplöst att hitta några lämpliga också.
Så just nu letar jag efter någon mer inkomst som jag kan jobba med när jag ändå sitter still här hemma. Känns supersvårt, men googlar på så får vi se vad man kan hitta på 🙂



Next »